Boktjuven

Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Förlag/utgivningsår: B. Wahlströms bokförlag 2005
Antal sidor: 582

Boktjuven handlar om Liesel Meminger som växer upp i nazisternas Tyskland. När hon är nio kommer hon till en fosterfamilj som bor strax utanför München, på vägen dit dör hennes lillebror framför hennes ögon. Hennes nya fosterföräldrar är minst sagt originella, men väldigt kärvänliga. Hon hittar en vän i grannpojken Rudy och hon stjäl dessutom böcker där hon kan. Kriget kommer närmare och närmare Himmel Straße. Bokens berättare är däremot inte Liesel, utan Döden som i sitt ändlösa arbete plockar själar i nazisternas kölvatten.

Det finns så mycket jag skulle kunna säga om Boktjuven nu när jag har vänt det sista bladet. Det första som jag absolut måste nämna och som jag tänkt på under hela tiden jag läst boken är det faktum att Markus Zusak har ett helt osannolikt fantastiskt och beundransvärt språk. Han målar med ord och meningar som blir så poetiska att man nästan får en klump i halsen. Han har vävt ihop massor av små intressanta och tänkvärda historier från Himmel Straße och Nazityskland till en otroligt gripande bok. Döden som berättare hoppar en hel del i tiden och berättar lite här och lite där, men det fungerar helt perfekt. Trots att man får veta slutet ganska tidigt i boken kan man inte lägga undan den. Detta är bland de starkaste skildringar av andra världskriget som jag läst, och då har jag ändå läst mycket! Jag kan inte nog rekommendera den här boken! Läs den, läs den, läs den!
Betyg: Solklart 5 av 5!