Divergent

Titel: Divergent
Författare: Veronica Roth
Förlag/utgivningsår: Katherine Tegen Books, 2012
Antal sidor: 487

I denna dystopiska framtid är människor indelade i fem falanger: De ärliga, de osjälviska, de tappra, de fridfulla och de lärda. Under en särskild dag när man fyller 16 måste alla välja vilken falang man vill tillhöra. Det är ovanligt att man byter falang från den man växer upp i, men Beatrice som tillhör de osjälviska känner att hon inte hör hemma där. Under ett test som ska hjälpa ungdomarna att välja falang upptäcks att Beatrice är divergent. Personen som utför testet berättar att detta är livsfarligt och hon får absolut inte berätta det för någon. När dagen kommer för att välja så väljer Beatrice de tappra och måste genomgå en initieringsfas som ska utse de tio bästa. De som inte håller måttet tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Hos de tappra döper hon om sig till Tris och träffar en instruktör vid namn Four som hon börjar få känslor för. 

Jag hade nog ganska höga förhoppningar på denna boken innan jag började läsa med tanke på hur populär den har blivit. Jag måste också tyvärr säga att jag blev riktigt besviken. Många av de värderingar som de tappra och också Tris håller högt tycker jag är helt förkastliga. De är så långt ifrån hur jag personligen ser på människor och samhället att det bara blir att jag inte gillar karaktären Tris. Exempelvis ser de tappra alla tecken på svaghet som något patetiskt, då kan det handla om att gråta eller bryta ihop när man ställs inför ens värsta mardröm. När det är en kille som är intresserad av Tris så tänker hon att hon aldrig skulle kunna attraheras av någon som är så skör att han gråter av hemlängtan på nätterna. Hon nämner också i boken att hon skulle se ner på Four om han visade henne någon sympati. Man ska vara stark, slåss mycket och aldrig visa några tecken på svaghet. Nej, det kändes verkligen inte som en huvudkaraktär som jag kan se som någon förebild direkt. 
Betyg: 2 av 5